Det känns konstigt att vara på jobbet, men jag hittade ju hit i alla fall. Har ju knappt varit här på flera veckor, men nu så sitter jag här och scriptar igen. Det är kul. Men det är verkligen mycket lugnare att vara hemma och jobba, det här med att sitta i ett stort rum med fler människor... Inte ok.
Numera kommer jag ihåg detta:
:w !sudo tee %
It is my friend. Woop woop!
2014-02-21
2014-02-20
Mera räääääls!
Nu har jag stickat klart Anakins tröja. Den är randig i grönt och vitt, med bruna muddar. Fin. Hen hade den på sig på vårdcentralen idag, dagens utflykt. Kåvepenin till barnet och en liten gnutta hopp till päronen om framtiden. Idag hade vi otroligt roligt med briotågen, roligare än jag trodde var möjligt. Jag skrattade och som vi lekte! Jag tycker också om tåg!
Sen gick vi hem och sov.
Sen gick vi hem och sov.
2014-02-09
Saker som sagts mig nyligen
"Du är en tant"
"Du ser ut som en banan"
"Du är inte trött i armarna"
"Du vill rita ett ånglok"
Det är kul att hänga med en tvåochetthalvtåring. Dessutom har hen börjat tala om för andra vi träffar att "mamma är det bästa hen vet". På gott och ont, eftersom vi kämpar med att vara jämställda föräldrar på alla plan, och den här maktkampen/mammigheten inte gör livet lättare för någon...
"Du ser ut som en banan"
"Du är inte trött i armarna"
"Du vill rita ett ånglok"
Det är kul att hänga med en tvåochetthalvtåring. Dessutom har hen börjat tala om för andra vi träffar att "mamma är det bästa hen vet". På gott och ont, eftersom vi kämpar med att vara jämställda föräldrar på alla plan, och den här maktkampen/mammigheten inte gör livet lättare för någon...
2014-01-30
Debian!
Jag sitter fast. Jag försöker fattar hur emerge hanterar saker och ting, och min spontana lösning heter återkommande debian. Kära kära debian, det börjar gå upp för mig hur mycket jag kan om debian, hur naturligt det ter sig nu när jag behöver lära om för att arbetslinjen ger mig gentoo. Men hemma, här blir det inga gentooburkar. Jag är säkrare på detta än någonsin.
Jag har dock gjort en del framsteg på sistone! Jag har byggt en egen toolchain för korskompilering, jag har korskompilerat linuxkärnan och en massa andra mindre grejer, fått igång en virtuell gentoomaskin för powerpc (det var inte trivialt, men jag lyckades). Jag har lärt mig massor och gjort en bra plan för framtida arbete. Ska ju bara jobba ca 2 månader till det här året, sen blir det mysfabrik på heltid.
Jag har dock gjort en del framsteg på sistone! Jag har byggt en egen toolchain för korskompilering, jag har korskompilerat linuxkärnan och en massa andra mindre grejer, fått igång en virtuell gentoomaskin för powerpc (det var inte trivialt, men jag lyckades). Jag har lärt mig massor och gjort en bra plan för framtida arbete. Ska ju bara jobba ca 2 månader till det här året, sen blir det mysfabrik på heltid.
2014-01-20
Den bästa födelsedagen!
Jag har haft en fantastisk dag. Frukost på sängen, med sång och nybakta muffins. En riktigt bra dag på jobbet, lyckades fixa det som krånglat hela förra veckan. Kom hem till blommor och middag med min fina familj. Jag avslutade med Fröken Friman på svtplay och fortsatt stickande på den nya favoritstickningen. Tack.
2014-01-13
Jag lever med demoner
Jag lever alltså med demoner, som de flesta människor gör. Det här inlägget är ett sätt att ta makten över dem.
Jag är rädd för datorer. Hur är det möjligt? tänker ni. Hen som brukar åka på DebConf och hålla föredrag om arduino, jobbar med inbyggda system, använder linux till och med när hen borsta tänderna. Typ. Ja, det kan en verkligen fråga sig. Jag tycker att det är obehagligt när jag inte förstår direkt när det kommer till Linux och programmering och liknande. Jag förväntar mig att jag ska kunna det, innan jag ens vet vad det är. Helt ologiskt och orimligt, tänker ni, och ja, så tänker jag med. Men jag känner inte så.
Utöver detta så insåg jag för några år sedan att jag har lässvårigheter, som det så fint heter. Skriva har aldrig varit några problem, då får jag själv formulera mig och behöver inte fatta vad det står. Alternativt, jag skriver inget jag själv inte fattar. Eller nåt sånt. Jag kan läsa ut en deckare på 2 dagar, det är inte det som är mitt problem. Problemet kommer när jag ska läsa något och verkligen förstå det som står. Jag har aldrig behövt göra det, i hela mitt liv. Jag har alltid alltid haft någon att fråga istället. Pappa. Biffen. Per. För att bara nämna några. Jag hatar man-sidor, just för att de förutsätter att jag ska läsa dem. Jag läser några rader, fattar ingenting och ringer Per som berättar hur jag ska göra. Det kan mycket väl vara så att hen endast läser innantill på man-sidan högt för mig, men det vet jag inte eftersom jag inte läst den. Detsamma när det kommer tutorials, jag läser dem inte. Jag gillar tutorials som nästan bara innehåller kommandon, inte en massa förklarande text om varför det funkar och sånt. Då är den för svår och dålig och jag vill inte ha med den att göra.
Jag vet inte varför just datorproblem har stigmatiserats på detta sätt. Jag kan nämligen läsa tex stickinstruktioner, visserligen inte utan egna anteckningar och understrykningar, men jag tar mig igenom dem och det brukar resultera i en kofta eller så. Utan ångest. Jag gissar att det kan ha att göra med kvinnohemmaplan och kvinnobortaplan. På jobbet bland alla jävla män (inget personligt, det är kollektivet jag emotsäger mig) så känner jag att jag allltid har något att bevisa. Girls suck at math. Om jag stickar något så 1) har de flesta ingen aning om att jag höll på med det och 2) det är inte fult att inte kunna sticka. Duktig pojkflicka som inte gillar tjejgrejer.
När jag var liten ville jag vara pojke för att få vara med och göra såna saker som jag var intresserad av. Träslöjd, fotboll, innebandy, osv. Jag älskade visserligen syslöjd också, men jag ville bli tagen på allvar. Länge ville jag heller inte ha tjejkompisar, för jag var rädd att de skulle ge mig ett rykte av att jag är tjej(ig), och att andra skulle anta att jag inte kunde nåt om tex datorer eller meka med bilar eller såna saker. Det här med tjejkompisar har jag lärt mig är det bästa som finns i vuxen ålder. Deppigt, men sant. Idag vill jag absolut inte vara man, systerskap är det finaste jag vet.
Jag tror att jag skulle kunna skriva en bok om det här. Så nu ska jag ta tag i nästa steg i demonutdrivningen och data lite. Data web.
ps. Jag har läst igenom hela det här inlägget, innan jag publicerade det!
Jag är rädd för datorer. Hur är det möjligt? tänker ni. Hen som brukar åka på DebConf och hålla föredrag om arduino, jobbar med inbyggda system, använder linux till och med när hen borsta tänderna. Typ. Ja, det kan en verkligen fråga sig. Jag tycker att det är obehagligt när jag inte förstår direkt när det kommer till Linux och programmering och liknande. Jag förväntar mig att jag ska kunna det, innan jag ens vet vad det är. Helt ologiskt och orimligt, tänker ni, och ja, så tänker jag med. Men jag känner inte så.
Utöver detta så insåg jag för några år sedan att jag har lässvårigheter, som det så fint heter. Skriva har aldrig varit några problem, då får jag själv formulera mig och behöver inte fatta vad det står. Alternativt, jag skriver inget jag själv inte fattar. Eller nåt sånt. Jag kan läsa ut en deckare på 2 dagar, det är inte det som är mitt problem. Problemet kommer när jag ska läsa något och verkligen förstå det som står. Jag har aldrig behövt göra det, i hela mitt liv. Jag har alltid alltid haft någon att fråga istället. Pappa. Biffen. Per. För att bara nämna några. Jag hatar man-sidor, just för att de förutsätter att jag ska läsa dem. Jag läser några rader, fattar ingenting och ringer Per som berättar hur jag ska göra. Det kan mycket väl vara så att hen endast läser innantill på man-sidan högt för mig, men det vet jag inte eftersom jag inte läst den. Detsamma när det kommer tutorials, jag läser dem inte. Jag gillar tutorials som nästan bara innehåller kommandon, inte en massa förklarande text om varför det funkar och sånt. Då är den för svår och dålig och jag vill inte ha med den att göra.
Jag vet inte varför just datorproblem har stigmatiserats på detta sätt. Jag kan nämligen läsa tex stickinstruktioner, visserligen inte utan egna anteckningar och understrykningar, men jag tar mig igenom dem och det brukar resultera i en kofta eller så. Utan ångest. Jag gissar att det kan ha att göra med kvinnohemmaplan och kvinnobortaplan. På jobbet bland alla jävla män (inget personligt, det är kollektivet jag emotsäger mig) så känner jag att jag allltid har något att bevisa. Girls suck at math. Om jag stickar något så 1) har de flesta ingen aning om att jag höll på med det och 2) det är inte fult att inte kunna sticka. Duktig pojkflicka som inte gillar tjejgrejer.
När jag var liten ville jag vara pojke för att få vara med och göra såna saker som jag var intresserad av. Träslöjd, fotboll, innebandy, osv. Jag älskade visserligen syslöjd också, men jag ville bli tagen på allvar. Länge ville jag heller inte ha tjejkompisar, för jag var rädd att de skulle ge mig ett rykte av att jag är tjej(ig), och att andra skulle anta att jag inte kunde nåt om tex datorer eller meka med bilar eller såna saker. Det här med tjejkompisar har jag lärt mig är det bästa som finns i vuxen ålder. Deppigt, men sant. Idag vill jag absolut inte vara man, systerskap är det finaste jag vet.
Jag tror att jag skulle kunna skriva en bok om det här. Så nu ska jag ta tag i nästa steg i demonutdrivningen och data lite. Data web.
ps. Jag har läst igenom hela det här inlägget, innan jag publicerade det!
Omåttligt stolt
Den här slog Anakin till med att rita igår. Men tro inte att det är armar! Det är öron. Och inte ben, utan fötter. Helt opartiskt så måste jag säga att den är fantastisk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
