Häromdagen var jag och Per på väg någonstans, vart vi skulle är i historien ointressant och av berättaren bortglömt. I alla fall så gick vi förbi ett galleri där det var vernissage. Vi gick in. I det första rummet fann vi ett par stora tavlor med fotografier av personer som antingen var medlemmar i en inte så hemlig rasfientlig organisation, Ku Klux Klan, eller i alla fall utklädda som dessa. Detta kan ju tyckas vara intressant tills man fått veta vad rum 2 hade att erbjuda. Fyra väggar med stora tavlor. Alla tavlor var fotografier av bajs. Bajs. Kan det verkligen vara sant? Är det inte typ lera eller nåt? Nej, det var bajs. I fina prydliga högar ibland, tillsammans med några väl valda grässtrån eller något blad ibland. Bajs var det i alla fall och vi var mycket nöjda!
På torsdagen överraskade Per mig genom att ta halva dagen off och vi hade massa tid för varandra! Härliga bananer och vi hamnade på en buss. Inte vilken buss som helst utan en som serverade veganmat, vegant öl och vatten samt hade en otroligt rolig servitris. "They are all eating, lalala".
Efter detta tog vi oss till the British Museum, där vi inhalerade historiens vingslag, drack te och undrade om vi inte kunde få ta med oss en klocka hem. En häftig sak med the British Museum är just the British Museum. Vilken cool byggnad det är! Stor och mäktig och vacker... Och så ligger det precis vid Russell Skvär. Finfint!
I fredagens fantasitska vårväder promenerade vi tillsammans nästa hela dagen, efter en fantastisk frukost på the Grocery, som för övrigt är den bästa och finaste matvarubutik jag någonsin sett! Det är knappt att den får kallas matvarubutik, för det ordet luktar lysrör och har tappat sin själ. The Grocery har hela sin själ i behåll och säljer en massa god veganmat och ligger optimalt om man bor hemma och Per och Fredrik. Den har alltså ett fik också.
På kvällen var vi på bluu tills vi barskt blev utkörda kl. 00.00/stängningsdags. Då hade Per precis köpt både öl och shot till sig och Fredrik. Detta dracks raskt upp och vi gick vidare. Bortsett från den barbariska behandlingen vid stängningsdags var bluu ett grymt coolt ställe. Vi hamnade i alla fall på Last.fms kontor där vi spelade pingis, drack vin, åt chips och jag blev kallad för bitch. Detta togs såklart på allvar av alla närvarande feminister och han som sagt det försvann raskt tillsammans med de sina. Vi gick hem.
Nu är jag i Stockholm igen och imorgon är första dagen på Enea. Men som kanske förstås av ovanstående berättelser så har jag haft det fantastiskt i London och jag saknar Per mer än jag kan beskriva med ord.
1 kommentar:
åh. jag vill också dit! :D
Skicka en kommentar