Kvällen har avnjutits på folkungagatan i Salemkyrkan. Njutit har jag gjort, inte för att det var i en kyrka jag befann mig utan för att Thorsten Flinck befann sig i samma kyrka och framförde ljuvlig this-is-my-happy-face-musik och läste två dikter. Vid ett par tillfällen vill jag bara gråta. Han står på scen, ser sur, bitter och jävligt arg ut, och framför den mest känslosamma musik, textmässigt och
med en sinnesstämning som till och med skulle få mr Stallone himself att lämma en tår. Mitt i en känslosam låt tillägnad numera avlidna människor avslutade herr Flinck med att smyga in ett "mars mars måne jag ska lura dig till...
äsch."
Jag inspireras av denne bistre man med alla sina kärleksyttringar och avslutar detta inlägg med en dikt av Kent Andersson.
Vad slåss en dvärg för? Detsamma som du!
Det vimlar av dvärgar i världen nu!
Förkrympta av maktspråk och lagarnas text
förbannar han dom som har hämmat hans växt.
Då knyter han näven och reser sig opp
med stigande vrede och växande kropp!
O, ni som växer er höga som bergen
där himlen är klarblå och sikten fri:
Fruktar ni inte den framtid då dvärgen
växer sig hundrafalt högre än ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar