För där ute leker livet... Igår var vi på bio, för att efteråt snubbla in på Kokyo på Sveavägen. En helvegansk meny, oh my! De hade visserligen en köttmeny också, men de hade i alla fall tydligt specat att allt på vegomeny var vegant. Det är, som Per uttryckte det, som att få en kram att läsa det! Oh yeah.
I måndags skulle jag träna, men eftersom hallen var släckt och låst och sis har nyckeln så gick jag hem och tecknade. My new passion. Jag har verkligen inte tid att jobba. Jag har knappt tid att leva ju! Jag vill göra mer och mer och att det ska vara sommar och att ingen ska behöva stå ute och spela munspel när det är 10 grader kallt.
Kista är bland de värsta ställena jag vet. En gång under det år jag jobbat här har jag sett någon annan än mig själv och c köpa Situation Stockholm av Tobias som säljer vid tuben. Och idag stod en man och spelade munspel utanför gallerian (han fick garanterat inte stå inne, eftersom en galleria inte är allmän plats). Och alla går förbi. Tittar inte ens på honom. Jag tror att det är dags för ett sånt där löfte, som jag tagit mig rätten att avge när jag vill. Jag lovar att inte vända bort blicken. Idag fick jag lov att gå och ställa mig i bankomatkön för att komma åt lite kontanter att ge honom på väg tillbaka till jobbet. Han fick min växel efter att jag köpt det jag skulle. 24 kronor. Inte mycket alls kan tyckas. Och det är det inte heller. Men innan mitt bidrag låg där bara några futtiga några enkronor och en 50-öring. I Kista jobbar det många människor som absolut inte är underbetalda. Ändå känns det som ett ställe där sannolikheten för generositet är försvinnande liten. Jag tycker inte om Kista. Det är hårt och kallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar