Vi har sålt vår lägenhet. Till en Ola. Han verkar trevlig. Men vi vet inte vart vi ska flytta för vi har inte köpt nåt nytt.
Känns lite konstigt att sälja faktiskt. Mycket konstigt. Och sorgligt. Det här skulle ju vara vårt hem länge länge var det tänkt. Nu blev det inte så. Vi vill ha ett hus. Med trädgård. Och väggar och golv och sånt. Hus alltså. Hus. Jag har tänkt så mycket på detta på sistone. Hus. HUS. Jag längtar och längtar, men sörjer också det vi går miste om här. Och ibland längtar jag bara till flytten så det värker i kroppen. Jag kommer verkligen inte att sakna allt. Vissa omständigheter måste jag bli av med för att fungera som människa. Det fungerar inte, jag fungerar inte. Jag vet att vi gör rätt som säljer, men gosh, vissa grannar... Var ska vi hitta nya grannar som ens kommer att vara i närheten så fantastiska som ni? Det är det som gör mest ont. Grannar som är mer som familj än som grannar. Som det är så naturligt att umgås med att inget är pinsamt eller jobbigt, det är bara lätt. Tyvärr finns här också motsatsen. Omständigheter som suger musten ur mig, som tar min energi och trampar på den. Hånskrattar. Energi som jag vill lägga, som jag vill skapa med, som jag vill ge till ett hus och ett boende, men som här försvinner i ett svart hål av olust. Därför måste vi flytta. Och vi vill ha ett hus. Därför vill vi flytta. Så nu kommer vi flytta, för att vi vill och måste. Det är ett bra beslut och jag är glad att jag har något att sakna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar