Följande utspelar sig på bygghandeln Fredells igår, 2014:
Vi ska köpa golvlister så vi plockar på oss de vi ska ha, Per tar Noomi och går och kollar lite andra grejer och jag börjar såga upp våra lister i de längder vi behöver. 9 fullängdslister ska sågas och när jag har 3 kvar kommer det fram 2 män i 40årsåldern och säger att de kan hjälpa mig bära listerna till sågen, eftersom de ändå bara står och väntar. Okej, säger jag, men hinner tänka att de nog inte hade erbjdit samma hjälp till en man, men okej. Sen när jag börjar såga den list jag själv burit säger den ene: Men jag kan göra det där! Jag håller på att trilla sönder, men säger bara Tack det går bra. Sen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, adrenalinet pumpar och jag blir arg.
Per kommer tillbaka och medan vi lägger listerna i fina paket som en kan ta på taket kör en av de anställda förbi med en truck, fullastad med tunga tak som snubben låter passera precis ovanför barnvagnen där Noomi ligger och sover. Vi blir vansinniga, Per springer efter och skäller ut, snubben är arrogant och hävdar sin oskuld, men går i alla fall och hätar sin chef för att vi ska reda ut det. Chefen (snubbe, vad trodde du!?) säger Det är såklart tråkigt, men det här är en arbetsplats och målsman måste ha koll på sina barn. WHAT? Vi hade superkoll. Hon låg superstill i sin vagn. Hon är inte ens 3 mpnader! Efer lite jiddrande fram och tillbaka så förstod chefsnubben att vi inte hade kunnat ställa barnvagnen på en bättre plats och att det bara hade varit att säga till så hade vi flyttat på den. På samma sätt som han hade sagt till om det var en vuxe som stod i vägen.
Sen mötte vi en lastbil på Sockenvägen på väg hem, som låg i båda filerna så att jag var tvungen att stanna.
Män tar för mycket plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar