2013-09-25

Det en inte lägger på hyra får en lägga på hyrbil

Jag har inte bott med min mamma på många många år, men i lördags flyttade vi hem till henne, allihop. På tisdag lämnar vi lägenheten helt, och sen är det en hel månad tills vi får tillgång till den vi köpt inne i Skarpnäck. Alltså, vi får bo hos mamma. Så vi har skaffat bil. En hyrbil. Grå. Per började bilperioden med att sitta i bilkö i två timmar. Älska Stockholms bil- och trafikstrategi!

Och som ett led i att ha flera mil till jobbet/förskolan så träffade jag inte Anakin alls igår. Hur orkar folk jobba heltid? Vill de inte ha ett liv utanför arbetsplatsen? Jag begriper det inte. Karriären, en måste tänka på karriären. Nej, det måste en faktiskt inte. Jag vill bara tänka på livet. Arbetslivet ingår, men är lite av ett nödvändigt ont som en får göra det bästa utav. Jag trivs på mitt jobb, det är inte det. Det är principen. MÅSTE. MÅSTE ARBETA. Mitt jobb känns meningsfullt, men det finns liksom inget självändamål att ha ett arbete bara för arbetets skull! Jag tycker om att arbeta, men det ska vara meningsfullt, inte bara generera lön.

2013-09-17

Konsten att missa väggen

Jag vet inte om jag klarade det helt, men i fredags gjorde jag ett tappert försök att slippa gå in i väggen. Jag gick från jobbet med så mycket hjärtklappning att jag trodde att hjärtat på riktigt ville ut, enough already! Nu när födelsedagsbarnet blivit ordentligt firat, en hel del kartonger blivit packade, och planen för hösten är satt, så känns det galet mycket bättre. Men som alla duktiga flickor vet, efter superstress kommer supertrött. Så nu är jag trött... Dessutom trött på världen, samhället, orättvisorna och den nya arbetsmarknadsministern. Men det är en helt annan saga, så nu ska jag slutföra kvällens mål (en flyttlåda kvar).

2013-09-12

I will never let you down

Anakin har det lite jobbigt just nu. Inskolningsdepp kanske en skulle kunna kalla det. När vi lämnar honom gråter han, han frågar mycket efter oss. Det gör ont.

Idag ska jag hämta tidigt så ska vi plocka rönnbär och nypon och göra pynt till kalaset. Det gör vi!

2013-07-29

Kolonilottsmåndag

Min mor och jag har grävt och hackat lera och blandat och till sluuuuuut (!) så var vi klara och kunde plantera sallad och dill. Och flytta runt lite kryddväxter. Sen hittade jag en pepparrot som gjorde mig glad. Snart kommer jag att ha en egen (ja jag vet, det kommer att vara heeeela familjens...) trädgård att gå loss i och då ska vi producera mat. Inte selleri, men massa goda morötter.

2013-07-24

Tankar om bo

Vi har sålt vår lägenhet. Till en Ola. Han verkar trevlig. Men vi vet inte vart vi ska flytta för vi har inte köpt nåt nytt.

Känns lite konstigt att sälja faktiskt. Mycket konstigt. Och sorgligt. Det här skulle ju vara vårt hem länge länge var det tänkt. Nu blev det inte så. Vi vill ha ett hus. Med trädgård. Och väggar och golv och sånt. Hus alltså. Hus. Jag har tänkt så mycket på detta på sistone. Hus. HUS. Jag längtar och längtar, men sörjer också det vi går miste om här. Och ibland längtar jag bara till flytten så det värker i kroppen. Jag kommer verkligen inte att sakna allt. Vissa omständigheter måste jag bli av med för att fungera som människa. Det fungerar inte, jag fungerar inte. Jag vet att vi gör rätt som säljer, men gosh, vissa grannar... Var ska vi hitta nya grannar som ens kommer att vara i närheten så fantastiska som ni? Det är det som gör mest ont. Grannar som är mer som familj än som grannar. Som det är så naturligt att umgås med att inget är pinsamt eller jobbigt, det är bara lätt. Tyvärr finns här också motsatsen. Omständigheter som suger musten ur mig, som tar min energi och trampar på den. Hånskrattar. Energi som jag vill lägga, som jag vill skapa med, som jag vill ge till ett hus och ett boende, men som här försvinner i ett svart hål av olust. Därför måste vi flytta. Och vi vill ha ett hus. Därför vill vi flytta. Så nu kommer vi flytta, för att vi vill och måste. Det är ett bra beslut och jag är glad att jag har något att sakna.

2013-06-13

Pärlplattor

Det är härligt med pärlplattor. Beroendeframkallande och vackert!

2013-05-29

Sova på jobbet

Ibland är det ett måste.

Igår skulle vi ha en uppstartsmöte om ny funktionalitet vi ska lägga till och jag kan absolut inget om detta än. Eller, jag har läst de första meningarna på wikipedia, men jag har helt klart en bit kvar om det ska bli nåt hackat. I alla fall så var jag så sjutk trött en halvtimme innan så att jag trodde att jag skulle somna sittandes, så jag beslutade att gå till vilrummet. Vilrummet har inget lås. Det en finns en taklampa som tänds vid dörren och en sån där ihopfällbar säng, bäddad med ett lakan och en kudde. Myspys. Utanför finns en sån där upptaget/ledigt-skylt istället för att en ska kunna låsa om sig. Så jag gick in, släckte lampan, trevade mig fram till sängen i supermörker (det finns inget fönster heller) och la mig. Höll på att somna när jag kom på att det fortfarande stod ledigt på dörren. Panik! Kastar mig upp ur sängen, hittar dörren, ändrar skylten och lägger mig igen. Dubbelkollar att jag ställt en klocka (får ju inte missa mötet jag behöver sova innan för att orka med!) och somnar. Jag slutar inte förundras över att jag ändå lyckas somna under dessa obarmhärtiga omständigheter, men jag var tydligen tillräckligt trött. På min förra arbetsplats hade vi ett fantastiskt vilrum. Det här är allt annat än fantastiskt.